Nu är väntan över. I förrgår, söndag 29 april kl 16.45 dog Olle i sin säng i sitt rum i sitt hem på Filaregatan. Jag har varit förberedd. Sista två dagarna var han knappt kontaktbar, tittade inte på mig och kunde inte tala. Trots vetskapen om läget, kände jag mig inte förberedd och är fortfarande omtumlad.
I den minuten det skedde stod jag vid sängen och tyckte att Olle hade ett av sina andningsuppehåll. Men det blev ett långt uppehåll. Det blev för alltid.
Redan på morgonen i söndags hade jag SMS:at till barnen att Olles tillstånd försämrats. De kom och var här när han tog sitt sista andetag.
Så overkligt det känns. En läkare kom och konstaterade dödsfallet. Olle låg kvar i sitt rum över natten. På morgonen kom en bil med två allvarliga män och en bår. De hämtade honom. Min Olle! Farväl!
Och nu har vi pratat och planerat. Barnbarnen ska spela och sjunga. Blommor ska beställas m.m.m.m. Ack ja! Bra att det finns traditioner.
Skulle vilja tänka på Olle som han var under sin krafts dagar. Men ännu ser jag bara den sista tidens förändrade varelse. Hoppas att tiden ger bättre bilder. Ja det vet jag. Jag vill tänka på Olle som den unge, snygge spelevinken, den vetgirige unge mannen, den ambitiöse yrkesmannen, den verksamme fixaren och den roliga sällskapsmänniskan.
En epok i mitt liv är slut och min blogg, som skulle handla om att vara 80 år och ha 100% jobb som anhörigvårdare är också slut. Tack alla ni som läst!
Kära Margit,
SvaraRaderaSå vackert du skriver om Olles sista dag, en sorgens dag men också en dag när din väntan tog slut. Många gånger har du här på bloggen uttryckt just väntan. Väntan på slutet. Och nu har det kommit. Runtomkring dig - helt nära eller lite på avstånd - har du hundratals människor som tycker om dig och många av dem - som till exempel jag - tänker ofta på dig i dessa dagar. Många tänker också på Olle och de minns antagligen bättre hans dagar av glans och aktivitet, av humor och fundersamheter. Och så tror jag att du också en dag ska se Olle. Jag var med när min tre år äldre syster dog. Ett par svåra dagar, men idag är det inte de, som kommer för mig när jag tänker på henne. Tiden förändrar oss och därför kommer dina bilder av Olle att förändras. De som du levt med länge, länge kommer att bli de som överlever.
Kram på dig!
Helmi
Tack Helmi. I dag 4 månader efter Olles död gick jag in på bloggen som en förberedelse för att börja skriva mitt kapitel i vår bok. När jag läste din sista kommentar kände jag på ett helt annat sätt än när jag läste den tidigare. Samtidigt som jag fick tillbaka upplevelserna av sista dagen, märker jag att jag senaste veckorna mer och mer får den friske, levande Olle i mina minnesbilder. Och detta kommer med säkerhet att förstärkas över tiden. Jag är tacksam över min tid som Olles vårdare. Jag har haft tid att utvecklas som människa, har fått erfarenheter som förändrat mina tankar och tid att begrunda detta gåtfulla liv.
Radera