Oj! Ny dag! Kl är 00.15. Vi har haft berättarafton här hemma. Vid 18-tiden när vännerna kom, var Olle sittande på toaletten. Jag hade förstås larmat, personalen kom, men Olle var inte snabb och de måste vidare. De kom tillbaka efter en stund, men då ville Olle lägga sig.
Den här idén med berättaraftnar har jag utvecklat för Olles skull. För att ge honom stimulans och glädje. Men jag får nog konstatera att han inte längre har möjlighet att delta och att han inte får ut något varken av gemenskapen eller berättandet.
Det var Eva Burgman och jag som berättade och visade ett bildspel med Jämtlandsanknytning. Vi är båda jämtlänningar och älskar vårt gamla landskap. Det blev lite ostrukturerat, men vi har en accepterande publik. Trevlig blev avslutningen när åhörarna berättade egna minnen.
Inom mig kände jag besvikelse över att inte Olle var med, men får ta till mig det faktum att Olles psykiska status försämrats. och att jag inte får ha stora förhoppningar på förbättring.
Vännen Irene och jag har suttit vid köksbordet några timmar och pratat om livets skiftningar. Att ha någon att prata med är guld värt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar