KL är 23.30. Snart slut på denna dag. En innehållsrik sådan. Personalen från Carema har tränat Olles ben tre gånger, som vi bestämde när sjukgymnasten Kerstin var här. Ibland gör det riktigt ont i knäet, men Olle har försökt och inte protesterat.
Vår vän Eva L, som varit min tidigare kollega och som blivit en superkompis har varit här och bjudit oss på kalas. Underbar soppa, smörgåsar och semlor. Hon har nyligen hittat en man att leva med. Roligt att bli bekant med honom, ja, det var en glädje. Erling och Kerstin var också med, och så kom vår äldste son Urban. Ibland kan en gemenskap runt ett bord bli väldigt lyckad. Så blev det i kväll. Olle var med nästan hela tiden, och såg glad och nöjd ut. Han har alltid varit super-social och njuter fortfarande av gemenskapen.
Nu har Urban och jag suttit i köket och pratat och delat tankar. Vi har alltid en god kontakt, ett ömsesidigt givande och tagande, som för mig är härligt och ytterst värdefullt. Mitt sinne flödar över av tacksamhet för familj och vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar