ångertankar

Gårdagens skrivning var verkligen en klagovisa. Men det känns så ibland. Att inte kunna se framåt och planera, som man är van. Men plötsligt, när glädjeämnen dimper ner och molnen skingras, så blir det en livsglädjedag. Livsglädje, glädje över livet. Tänk att få vara med, uppleva vår planet som vårt hem i rymden! En gåva som föder livsglädje! Vilket äventyr det är att leva! Att ålderdomen inte blir så lustfylld för alla får inte förstöra det faktum att hela livet är ett under.
Motsatser måste finnas. Mot en mörk bakgrund blir ljuset mer lysande. Det bör man tänka på de mörka dagarna. Trampa på med förtröstan.
Oj! Det blev som en liten predikan det här. Men faktum är att dessa tankar dök upp  när jag läste min egen klagovisa från gårdagen. Anklagar mig själv och tänker: Hur kan du tycka synd om dig själv, du som har det bra. Och då dyker ju bilder fram och jag ser kvinnor som inte har mat till sina barn, som saknar rättigheter, måste lyda sin man......Ja, den bildsviten kan bli lång. Vi måste  hjälpa till för att få en rättvisare värld!