Vi har besök från Caremas hemtjänst Berga två/tre gånger pr dag. Morgon och kväll har vi bestämd tid, dessutom brukar det oftast bli ett larm om dagen. Har lärt känna de flesta nu, men har svårt att lära alla namn. Att det skulle bli många olika personer som skulle dyka upp var jag förberedd på. Därför hade jag bestämt att inte bli irriterad över detta. Kan erkänna att jag inte förstår idén med att så många ska ha delad omsorg om så många patienter.Borde väl finnas smartare lösningar? Skulle naturligtvis bli bättre för oss "brukare" om några få skötte ett visst område och fick komma tillbaka ofta. Nåväl, nu känner vi igen de flesta och de kan rutinerna hos oss. Alla som hjälper oss är duktiga, vänliga, lyssnande och imponerande i sin yrkesroll. Jag pratar gärna några minuter när de har tid och känner glädje över samtalen.
Undrar ibland om de har för stressigt? Är planeringen bra? Får de uppskattning? Har de påverkansmöjlighet? Säkra anställningsförhållanden? Ja, såna frågor dyker upp, efterom de blir en viktig del av mitt nuvarande liv.
Häromdagen berättade en kvinna att hon ska sluta. Jag blev uppriktigt ledsen, eftersom jag gillar henne mycket. Hoppas det är ett eget beslut och inte arbetsgivarens. Lite fundersam blir jag för hon verkar tuff och vågar nog säga ifrån om arbetssituationen inte är acceptabel. Och hon var ledsen!
Alla som jobbar i åldringsvården har stor betydelse för hela samhället! De ska ha både uppskattning och högre lön!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar