måndag 19 december 2011

Revolution

Tänker mycket på det vi fått lära de senaste veckorna, att vi gamla är utsålda till stora vinstkrävande företag. Att detta har fått ske beror på att vi i vår kultur inte högaktar, ja inte ens aktar de gamla. Vi är slängda på sophögen; för gamla, utan visioner, utan påverkansmöjlighet, jobbiga att ta hand om.
Men det finns väldigt mycken kraft i många av oss! Vi borde höja våra röster oftare. Jag skulle vilja starta DE GAMLAS PROTESSTSTORM! Säga:SÅ HÄR KAN VI INTE HA DET I VÅRT CIVILISERADE LAND! Tala om för politiker både lokalt och på riksplanet att vi VÄGRAR att vara en bricka i ett ekonomiskt sjukt spel. VÄGRAR att deltaga i att bygga upp några smarta bedragares privata ekonomier. DRIVA UT MÅNGLARNA UR KOMMUNERNAS ÄLDREOMSORG, som Arne Grip skrev i en läsvärd artikel på debattsidan i dagens Corre.
VI MÅSTE STARTA EN REVOLUTON! Hur gör man det? På Facebook kanske!

1 kommentar:

  1. Hej Margit!
    Ja, vi har väldigt mycket kraft i oss och vi borde göra uppror! Inte bara för att vårdgivarna använder oss som lönsamma brickor; vårt uppror borde gälla hela den inställning som idag är förhärskande i samhället visavi ålderdomen. För mer och mer börjar jag fråga mig: Varför reagerar vi inte, vi som är gamla? Av dagens gamla är ca 2% dementa vilket innebär att 98% av oss inte är det. Jag sjunger i en kör och vi sjunger mest på äldreboende och sen fikar vi med de boende och de allra flesta är klara i huvudet. De må sitta i rullstolar eller ta sig fram med rullatorer men de är fullt kommunikativa. Så allt oftare kommer frågan till mig: Varför är det nästan enbart de ANHÖRIGA som slår larm? Naturligtvis kan jag hitta ett antal svar på frågan, men den blir ändå kvar för mig: Varför inget uppror på äldreboendena? Varför går det genom de anhöriga? De två frågorna säger explicit allt om hur samhället ser på gamla MEN lika mycket om hur vi gamla ser på oss själva. Vi har kraften, vi kan prata, vi vet hur vi skulle vilja ha det - och ändå tiger vi. Vi som är gamla! Visst måste vi på allvar börja fundera på det. Syna det, ställa de rätta frågorna, få förklaring på varför det blivit så, börja peka på andra vägar. Om vi sen kallar det uppror eller något annat må vara detsamma.
    Helmi

    SvaraRadera