Den kusin jag brukar bo hos när jag är i Jämtland dog för ett par månader sen. Satt och tänkte: "Har jag någon kusin kvar"? Jo ett par kusiner brukade komma till byn Kläppe, byn som är min pappas födelseort och som ligger tre km från Gärdsta där jag växte upp. En av dessa kusiner som hörde hemma i "södra Sverige" hette Bo. Gjorde en sökning på Facebook. Bo Hedqvist (mitt flicknamn). Det blev napp och vi har dialogat lite på Facebook och nu gått över till att maila. Fick nyss ett mail och det känns så roligt att ha en kusin att prata med. Min släkt är inte stor, men jag är ju begåvad med stor familj; fyra barn, 15 barnbarn och tre barnbarnsbarn, samt ett antal ingifta. 35 personer tror jag det är!
Naturligtvis är jag glad för min stora familj, men i min nuvarande situation är jag ensam om det mesta. Det vill jag vara! Klagar inte inför barnen, för då är jag rädd att de säger att Olle måste in på ett hem, att "så här kan du inte ha det", "tänk på hur gammal du är" osv. Jag bestämmer ju själv så länge jag är någorlunda klar i knoppen och kan gå på mina ben. Men jag ber om hjälp ibland, t.ex när garagedörrens lås har pajat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar