Facebook

Jag älskar min dator. För närvarande när jag är låst här hemma på grund av min uppgift som anhörigvårdare är datorn min bästa kompis. Kan enkelt kommunisera med stora familjen och vänner. Vilken tillgång! Ett exempel från innevarande dag. Har gått och tänkt på att Olle måste få klippa hår och skägg. Till hans frissa nere på stan är det omöjligt för mig att komma med rullstol. Till serviceboendet i Ramstorp kommer en frisör en gång i månaden. Men för att komma dit måste vi ju ta färdtjänst. Det betyder att vi får offra flera timmar på den utflykten. Då kom jag på en idé! Skrev på Facebook att jag vill ha hjälp av en frisörkunnig person , villig att komma hem till oss. Det tog ca 10 min. så var den saken ordnad. Till påsk kommer Olle att se lite snyggare ut. Välsignade Facebook! Tack Nettan!

Nattpersonal och uppmuntran

I natt ska Caremas nattpatrull titta in till Olle. Första gången någon kommer på natten. Jag skäms lite för att jag inte sa att det är mitt jobb. Men jag är van att få sova hela nätterna. Värdefullt. Tänker också på att det inte är så länge se´n Olle klarade att använda en flaska på natten. Jag har lite svårt att acceptera försämringarna. Återigen en sak att träna på.
Träning är viktigt i livet. Sjukgymnasten jag går hos pratar en hel del om det. Men då gäller det mitt högra knä, där artrosen har fått fäste. Jag är faktiskt trägen med den träningen, väl medveten om att jag i mitt nuvarande arbete måste vara rörlig och ha fungerande ben.
Äldrenämnden har beslutat att vi anhörigvårdare ska få en liten uppmuntringspeng av kommunen ( 1100/mån ) Av en slump fick jag reda på detta i februari, och är då berättigad att få denna summa nu i mars. Tråkigt att informationen var bristfällig, skulle naturligtvis ha sökt redan i november. Informationen fanns på kommunenens hemsida och den är ju inte så lockande att man går dit för att få lite omväxling under ensamma kvällar.

Soliga dagar

Det har varit tre varma soliga dagar. Vill att Olle ska få komma ut. I torsdags när jag hade tre timmar ledigt och Hanna från Carema var hos Olle, skyndade jag på med mina ärenden och kom hem efter två timmar. Detta för att jag ville ha Hanna med på en promenad. OK. Jacka och keps på Olle. Glada tillrop om det härliga vädret. Olle stretade inte direkt emot, men var tyst och moloken. Med hjälp av en liten hiss kommer vi ner till markplan och vandrar iväg. Vi går till Ingenjörsgatan där vi bott tidigare. Vi bodde där i 30 år, och Olle var delaktig i planering och byggande av den stora villan. Men ack så ringa intresse han visar. Vill gå hem. Ja, jag förstår ju att hans demens sätter stopp för att intrycken ska gå in i medvetandet, men jag vill inte riktigt acceptera försämringen.
I går satt vi ute en stund och fikade men i dag sa Olle ifrån direkt när vi kom ut. Lite moloken fick jag streta tillbaka med rullstolen.
Att uppleva den pågående försämringen är tungt. Men jag är glad att jag kan låta honom vara hemma. Det är ju så han vill ha det. Och jag ska inte ge upp. Inte än.

AJ!

Ett nytt problem är att Olle ropar "AJ" så fort vi nuddar honom. Ja, det behövs bara att vi drar lite i täcket för att ropet ska komma. Både jag och personalen har uppfattat det som ett uttryck för hans demens. Att han använder ordet AJ utan att mena att det gör ont. Men i dag har jag blivit osäker och börjar tro att det  verkligen gör ont. Har fått det som närapå en insikt. Ett medicinskt ord dök upp: POLYNEUROPATI. Har någon gång uppfattat det i Olles sjukdomshistoria. Gogglade på ordet och fick en hel mängd text, som innehöll alldeles för många krångliga ord. Ren läkartext. Nåväl, Olles läkare, som verkligen bryr sig och svarar på våra frågor, ska snarast få hjälpa oss. Helt fantastiskt att ha tillgång till avancerad  hemsjukvård. Läkare kommer hem om det behövs och jag kan också nå sköterskor och läkare på kvällar och helger. Tänk att få bo i ett land där sådant fungerar. Apropå tacksamhet, som jag skrev om i veckan, här har jag verkligen ytterligare ett objekt för sådan.
När Olle fått hjälp att komma i säng vid 16-tiden smög jag ut. Solen sken, tog en stol, en dyna, en varm jacka. Satte mig vänd mot rabatten där klosterliljorna och krokusarna trängs. Tog djupa andetag. Somnade.
Nu ska jag pilla ner luktärtsfrön så de får förgro på fönsterbrädan.

Att börja tänka politiskt/kritiskt

Jag tror inte att jag skrivit om den kurs jag deltar i på SU (Senior Universitetet) Kursen handlar om att åldras i en ny tid. Vi har läst Bodil Jönssons bok "När horisonten flyttar sig" Det har varit intressant och många tankar har väckts. I april kommer Bodil till Linköping och håller föredrag och då ska hon också besöka vår grupp. Vi gamla har mycken erfarenhet att ta med oss och stor förmåga att lära nytt. Bodil liknar oss människor vid träd med årsringar. Dem har vi med oss in i ålderdomen. Som en bank att plocka erfarenheter från. De flesta av dagens gamla ca 85% (70 - 90år) är friska och klarar sig bra. Endast ca 15% är beroende av vårdboende eller hem-tjänst. Vilken stor grupp vi är. Tänk om de flesta av dessa gamla, friska inte gillar att politikerna säljer ut äldrevården till skumma bolag. Och visar det! Då får bestämmarna stora skälvan och börjar lyssna på oss-----eller?
Ja det är inte svårt att bli politiskt intresserad när man kommer i direktkontakt med problem som politikerna ordnar åt oss. Hoppas att de som f.n. styr i Linköping förstår att vi inte är att leka med. Nej, gruppen friska gamla fordrar att bli lyssnad till.

Stilla dagar

Att Olle blivit tröttare och svagare i sin kropp är tydligt. Nu kan jag själv inte hjälpa honom i säng och inte heller ta upp honom. Och från personalen kommer nu alltid två stycken. Och de kommer fyra gånger per dag. Han sitter i rullstolen ca en timme vid frukosten och två timmar på eftermiddagen. Då äter vi lunch/middag.Efter de två timmarna är han synbart mycket trött. Ja det blir mycken tid i sängen. Långa stunder sitter jag vid sängen och ibland pratar vi lite. Det är ju jag som pratar. Vid 18-tiden tittar vi på TV. Vi har ställt in en apparat i Olles rum. Men han tröttnar ganska fort, vill sova. Dagarna blir långa och händelselösa. Tyvärr blir jag påverkad av händelselösheten. Det känns som jag har en broms. Gör bara det nödvändigaste, plockar i ordning, tvättar ett par maskiner per dag, har svårt att komma igång med att läsa. Nu har jag flera böcker som väntar. Men lässtunderna blir få och korta. Bara det blir soligt och varmt ska jag sitta ute och läsa. Ska försöka i alla fall. Måste ta fram lite självdisciplin.

Har jag gjort något nyttigt i dag? Ja! Jag har tagit fram utemöblerna som hör till vår stora altan på husets baksida. Det kändes som att säga välkommen till våren.

Tacksamhet

Tittade just på vad jag skrev i går. Tacksamhet bl.a. Nu i kväll har jag upplevt att jag har så myket att vara tacksam och glad för. Det skulle kunna bli en lång lista:
   Tack för att jag kan gå
   Tack för att jag orkar ta hand om Olle
   Tack för att jag kan tänka klara tankar
   Tack för mitt älskade hem
   Tack för trädgården
   Tack för alla vänner
   Tack för min stora familj
 Ja jag vill tacka livet, som gett så mycket! Och jag vill satsa på att ännu en tid klara av det jobb jag fått.

Årstidstankar

Har köpt några säckar jord och gödsel. Längtar lite efter att börja med vårbruket. Några krukor med köldtåliga vårväxter står redan här utanför. Detta är ju den bästa tiden på året, när dagsljuset stannar längre och längre. Stod en stund ute i mörka kvällen och kollade på de två planeterna Venus och Jupiter som står nära varandra i väster. Ja de är ju inte nära varandra, men från vår horisont verkar det som om de stämt träff. Att stå och titta mot rymden föder tankar om vår plats i detta stora. Vilka är vi och varför har vi kommit hit? Ja, gåtorna kan vi inte lösa, men att känna lyckan över att få vara människa på vår gröna, sköna planet är härligt.
Den närhet jag nu har till sjukdom och åldrande gör, att varje dag, när jag får stiga upp och känna att benen bär och hjärnan börja arbeta, föder tacksamhet. Och jag önskar att jag får fortsätta att vara så frisk, att Olle får vara hemma ännu en tid.
Satt tillsammans med Olle ute i solskenet på em. och drack en kopp kaffe. Det var fint!

Födelsedag

Vi har haft basök av tandhygienist. Så jättebra att detta kan ske här hemma. känner tacksamhet över att vi har god service, som dessutom är billig. Ingår nämligen i högkostnadsförmånerna. Försöker hjälpa Olle med tandrengöringen på kvällarna. Det är inte så lätt, men har bestämt mig för att bli omsorgsfullare med detta.
I går fyllde Olle 79 år. Han har alltid ordnat kalas vid våra födelsedagar, med mat och dryck och sång och spel. Nå, så kan vi inte ha det nu och Olle är ju helt i avsaknad av initiativ. Jag ringde till vänner och familj och bjöd på kaffe och tårta på em. Lyckat! Olle såg förnöjd ut och vi har nu buketter med vackra blommor att glädjas åt.
Äldsta barnbarnet Johanna och hennes familj, man och tre flickor stannade över till i dag. Solsken, vårkänslor. Vi tog med Olle ut på en promenad. Han var inte särskilt road, men protesterade inte. Märker att jag bör ha hjälp med rullstolen. Ska prata med Carema och ta med promenader på schemat.
Bäst med helgen, att känna vårvärmen och njuta av solen! Och så alla vänner som inte överger oss. Tack alla för att ni kom!

En vanlig dag.

Det är jobbigt att jag inte längre kan flytta Olle mellan säng och rullstol och inte från rullstol till säng. Han har ju försämrats och kan inte själv hjälpa till som tidigare. Jag vill inte larma personalen varje gång han vill ha förflyttning, utan försöker ändra hans tankar. Erbjuder mig att sitta vid hans säng och läsa i min bok (f.n. Kerstin Ekmans senaste). Han blev inte nöjd med det utan ville upp. En TV i hans rum måste fixas! Fick hjälp av den son som bor i närheten. Han kom och vi fixade med TV, sladdar och antenn. Olles säng går att ändra till en sittmöbel. Ja, det var en förändring som Olle accepterade. Han såg nya Aktuellt kl 21 och somnade sen. Nästan allt jag tänker på och allt jag ordnar, har med min vårdnde roll att göra.
Hur ska jag orka? Ber om kraft och tålamod.
Något roligt i dag? Ja, jag smet iväg och beställde tårtor till Olles födelsedag på lördag. Gick bra. Han sov när jag åkte och sov när jag kom hem.
I morgon ska jag till frissan. Det är härligt!

En bra dag

I dag har jag själv fått service. Måste ju hålla kroppen någorlunda rörlig, för det här jobbet är ganska så fysiskt krävande. Har haft ont i ett knä. Röntgades. Det var artros och jag blev anmodad att gå till sjukgymnast. Fick en tid och gick pliktskyldigast för att, som jag trodde få en stencil med övningar, som jag nog inte skulle bli så engagerad i. Väntade mig ockå få höra att "dina knän har ju hållit i 80 år. Var glad för det!" Men nej! Jag blev hänvisad till ARTROSSKOLA! Och där har jag varit två gånger. Teoretisk genomgång av vad artros är och hur man får bukt med den. Och så skulle jag till sjukgymnasten ytterligare en gång , och det var i dag. Fick en intressant timme där vi gick igenom viktiga övningar. Till min förvåning känner jag att jag VILL göra övningarna. Jag VILL ha en kropp som håller för påfrestningarna, och jag SKA träna. Ska tillbaka till sjukgymnasten om tre veckor. Tacksam för att så mycket rehabilitering läggs på en gammalt knä.
Olle hade en trevlig ung man från Carema hemma när jag var borta. Olle hade vägrat lägga sig och han frågade misstänksamt var jag varit. Det är en tråkig sak, att även om jag talar om, ofta flera gånger, vart jag ska gå, så minns han ju inte det. Och han är orolig när jag är borta.
Lyckades själv flytta honom till sängen efter en snabb måltid i köket. Han sover. Och utan att veta vad morgondagen har i sitt sköte ska jag själv dyka ner i sömn och vila. Tacksam för en bra dag.

Vårpromenad

Ja det blev en promenad i dag! Olle verkade lite bättre, ville vara uppe en stund på e.m. Solen sken och vinden hade mojnat. På med jacka och mössa och ut. Rullstolen fastnade när jag skulle köra av vår utomhushiss. Ett fotstöd måste bort, sen rullade vi fram. Oj! den lilla avsatsen mot gatan kändes farlig. Vände rullstolen och backade. Det fungerade. Redan när vi var nere på gatan var Olle irriterad. Tyckte alltihop var onödigt. Jag fortsatte utan pardon. Ner mot promenadvägen vid bäcken. Olle pustade. Jag försökte: "titta här har man röjt bort ris vid bäcken"  "titta Anita har röda kulor i äppelträdet" Olle pustade.
I den lilla lilla backen mot gatan fick jag ta i. Försökte prata om vilka grannar som är nya, vilka som har sålt och ska flytta. Men det var inte intressant. Fick kämpa för att få upp rullstolen på vår garageuppfart. Det var RIKTIGT TUNGT! Och så upp på hissen, ja med all min kraft gick det. In kom vi. Pust! Hoppas Olle får lite mer ork, så kanske det blir bättre nästa gång. Ska ta hjälp av Caremapersonalen.

Tänker på döden..........

Tänker på döden. Är inte rädd, men den är så främmande. I dag har jag suttit långa stunder vid Olles säng. Han har mest sovit. Sitter och lyssnar på andetagen. De är tunga. Ibland långa uppehåll, följt av häftiga inandningar. Pratade med vår distriktssköterska. Hon kom och tittade till oss. Pratade i telefon med Olles läkare. Genom henne har vi fått s.k. basic-hem-sjuk-vård. Betyder att jag får hjälp här hemma om något problem dyker upp. Även på nätter och helgdagar. Det känns tryggt. Jag vill att Olle ska få dö hemma. Och eftersom han inte kan få ett värdigt och innehållsrikt liv tillbaka ska jag inte protestera när döden kommer. Den är barmhärtig.
Men visst vill jag helst att det ska dröja. Jag vill ta med Olle ut i våren. Bara gå i närområdet med rullstolen och känna solen och höra fåglarna. Hoppsan! Nu glömde jag att Olle inte hör fåglarna längre. Nåväl, vi kan se vintergäck och snödroppar. Kanske i morgon..............

Tunga tankar + lite vår

Olle har haft ännu en dag med sinande krafter. Hittills har jag kunnat hjälpa honom från rullstol till säng och tvärt om..Men när han själv inte har någon kraft att delta med i förflyttningarna är jag utom möjlighet att klara detta. Det betyder att hemtjänsten får komma fler gånger, och de måste var två varje gång. Ja hjälpen är absolut nödvändig. Det medför problem att inte kunna fixa vissa moment själv. Olle blir trött av att vänta när han vill till sängen. Eventuellt ska en lift anskaffas för att klara problemen, men den kan jag nog inte klara själv. Att behovet av assistens blir större får jag acceptera.
Innerst inne önskar jag att Olle ska få sluta innan han måste till vården. Jag upplever att han inte har ett fullödigt liv. Han är helt beroende av hjälp, och han har inte tankens kraft kvar. Jag ska prata med Gud om det här i kväll.
Har gjort min första vårplantering i dag. Tre penséer och björkkvistar i en kruka utanför entrén. Härligt!