Stilla dagar

Att Olle blivit tröttare och svagare i sin kropp är tydligt. Nu kan jag själv inte hjälpa honom i säng och inte heller ta upp honom. Och från personalen kommer nu alltid två stycken. Och de kommer fyra gånger per dag. Han sitter i rullstolen ca en timme vid frukosten och två timmar på eftermiddagen. Då äter vi lunch/middag.Efter de två timmarna är han synbart mycket trött. Ja det blir mycken tid i sängen. Långa stunder sitter jag vid sängen och ibland pratar vi lite. Det är ju jag som pratar. Vid 18-tiden tittar vi på TV. Vi har ställt in en apparat i Olles rum. Men han tröttnar ganska fort, vill sova. Dagarna blir långa och händelselösa. Tyvärr blir jag påverkad av händelselösheten. Det känns som jag har en broms. Gör bara det nödvändigaste, plockar i ordning, tvättar ett par maskiner per dag, har svårt att komma igång med att läsa. Nu har jag flera böcker som väntar. Men lässtunderna blir få och korta. Bara det blir soligt och varmt ska jag sitta ute och läsa. Ska försöka i alla fall. Måste ta fram lite självdisciplin.

Har jag gjort något nyttigt i dag? Ja! Jag har tagit fram utemöblerna som hör till vår stora altan på husets baksida. Det kändes som att säga välkommen till våren.