Ett nytt problem är att Olle ropar "AJ" så fort vi nuddar honom. Ja, det behövs bara att vi drar lite i täcket för att ropet ska komma. Både jag och personalen har uppfattat det som ett uttryck för hans demens. Att han använder ordet AJ utan att mena att det gör ont. Men i dag har jag blivit osäker och börjar tro att det verkligen gör ont. Har fått det som närapå en insikt. Ett medicinskt ord dök upp: POLYNEUROPATI. Har någon gång uppfattat det i Olles sjukdomshistoria. Gogglade på ordet och fick en hel mängd text, som innehöll alldeles för många krångliga ord. Ren läkartext. Nåväl, Olles läkare, som verkligen bryr sig och svarar på våra frågor, ska snarast få hjälpa oss. Helt fantastiskt att ha tillgång till avancerad hemsjukvård. Läkare kommer hem om det behövs och jag kan också nå sköterskor och läkare på kvällar och helger. Tänk att få bo i ett land där sådant fungerar. Apropå tacksamhet, som jag skrev om i veckan, här har jag verkligen ytterligare ett objekt för sådan.
När Olle fått hjälp att komma i säng vid 16-tiden smög jag ut. Solen sken, tog en stol, en dyna, en varm jacka. Satte mig vänd mot rabatten där klosterliljorna och krokusarna trängs. Tog djupa andetag. Somnade.
Nu ska jag pilla ner luktärtsfrön så de får förgro på fönsterbrädan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar