I dag har jag själv fått service. Måste ju hålla kroppen någorlunda rörlig, för det här jobbet är ganska så fysiskt krävande. Har haft ont i ett knä. Röntgades. Det var artros och jag blev anmodad att gå till sjukgymnast. Fick en tid och gick pliktskyldigast för att, som jag trodde få en stencil med övningar, som jag nog inte skulle bli så engagerad i. Väntade mig ockå få höra att "dina knän har ju hållit i 80 år. Var glad för det!" Men nej! Jag blev hänvisad till ARTROSSKOLA! Och där har jag varit två gånger. Teoretisk genomgång av vad artros är och hur man får bukt med den. Och så skulle jag till sjukgymnasten ytterligare en gång , och det var i dag. Fick en intressant timme där vi gick igenom viktiga övningar. Till min förvåning känner jag att jag VILL göra övningarna. Jag VILL ha en kropp som håller för påfrestningarna, och jag SKA träna. Ska tillbaka till sjukgymnasten om tre veckor. Tacksam för att så mycket rehabilitering läggs på en gammalt knä.
Olle hade en trevlig ung man från Carema hemma när jag var borta. Olle hade vägrat lägga sig och han frågade misstänksamt var jag varit. Det är en tråkig sak, att även om jag talar om, ofta flera gånger, vart jag ska gå, så minns han ju inte det. Och han är orolig när jag är borta.
Lyckades själv flytta honom till sängen efter en snabb måltid i köket. Han sover. Och utan att veta vad morgondagen har i sitt sköte ska jag själv dyka ner i sömn och vila. Tacksam för en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar