Ovissa dagar. Hur ska det bli? Hur ska jag göra? Ringa till läkare? Ta det lugnt och vara cool?
Vill ha struktur på dagarna, men vet att det är bara att vänta och se, vänta och vänta......
Olle har svärt att tala, när han lyckas blir det osammanhängande ord. Vill helst veta om han ska dö i dag eller om några veckor. Ingen finns som kan ge besked. Vänner kommer in, det ger en stund av avstånd till problemet. Ja, det är ett under att tystlåtna samtal vid köksbordet återställer förlorad balans. Och ger en stund av överblick och insikt. Den lilla buketten med vitsippor och vårlök, som Kerstin och Sune hade med tog med solen och våren in i köket. Tack!
Har pratat med läkaren Susanne i dag. Hon kommer i morgon, det är en stor lättnad. Ska skriva upp alla mina frågor så inget blir glömt.
När jag hade ledig tid i dag hämtade jag älskade barnbarnet Hillevi vid skolan, och hon följde med hit hem en stund. Glädjestund! Och i en affär där jag köpte några T-shirt till Olle hände en jacka, som jag kände var ämnad för mig. Spontanköp!
Hur morgondagen blir är förborgat. Men innerst inne känner jag förtröstan denna kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar