Tillbakablick

Dagarna när äldste sonen var här var annorlunda. Jag kände inte samma oro som tidigare. Så var det också när yngsta dottern var här en vecka efter påsk. Förstår att jag är mer pressad av ensamheten än vad jag själv noterat. Att ha någon att rådgöra med är verkligen av stor betydelse. Men nu är jag ensam igen. Hör Olles tunga andetag, hur ska natten bli, ska han dö i natt? Frågor som ej går att svara på.
Inför det oåterkalleliga slutet funderar jag ofta tillbaka på vårt liv. Tänker på när jag 19 år gammal kom från Jämtland till Baggetorp i Sörmland för mitt första jobb som småskollelärare. Kom till en tråkig, mörk och händelsefattig by, fick ett eget boende, skulle klara ett jobb, som jag visserligen hade behörighet till, men som jag inte hade erfarenhet av. Efter några månader dök Olle upp. Han skulle jobba som fotograf på Katrineholmskuriren. Kände redan hans storebror och lillasyster. Och framför allt hans mamma, som förstått att det inte var så lätt att komma till ett samhälle utan kontakter och vänner.
Ja så kom Olle och tillvaron fick mer fart och färg! Vi blev kära!! Han var snygg, glad och full av upptåg. Han var 18 år och jag var 20.
fortsättning följer i morgon