Jag känner varmt för dessa duktiga och oftast glada vårdare som kommer hit. Ibland har de bråttom, men hinner ändå prata lite. De är deltagande och införstådda med problemen. Känns som nya vänner! Men jag skulle uppskatta att ett mindre antal, kanske 5 - 6 stycken fick ansvaret för en begränsad grupp vårdtagare. Då skulle rutinerna bli befästa och allt gå lättare. Allvarligt talat kan jag inte förstå idén med att så många ska komma hem till varje patient. Vore roligt om någon ansvarig som ser min blogg förklarar detta.Följer man något uppgjort program? Undrar hur många som varit här under de veckor Olle varit hemma. Har inte räknat, men tror ca 20, kanske fler.
I dag har distriktsköterskan varit här och även en sköterska från lab. Många prover skulle tas på Olle och i nästa vecka kommer hans läkare på hembesök! Den läkaren är ny för oss och i rådande situation känns det nödvändigt att ha kontakt med "vår" läkare. Jag ska anteckna alla frågor som dyker upp i mina tankar.
I natt drömde jag att Olle och jag var i en stor kyrka och en stor mängd människor fanns omkring oss. Så plötsligt var Olle borta. Jag gick först och letade, men blev ivrig och började ropa, skrika. Under pelarvalven ekade mina rop: OLLE, OLLE. Men han var borta. När jag vaknade hörde jag fortfarande mina skrik. I mig bor en rädsla för att Olle är på väg in i demensens dimma. Kom drömmen ur den rädslan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar