En god vän, Eva, ringde på eftermiddagen. "Jag vill bjuda er på middag på lördag". Oj, tänkte jag , Olle kan inte ta sig uppför trappan till ditt hus. Eva fortsatte: "Evas cykel-kejtring kommer kl 6" Underbara Eva. Hon kommer hit med maten! Mitt humör som inte sprudlat i dag tog ett nytt läge. Jag kände sån tacksamhet och glädje. Vilken gåva att ha vänner som både förstår och handlar.
En gammal vän tittade också in och satt vid köksbordet ett par timmar i dag. Olle kvicknar till lite när någon kommer hit. Deltar något lite i samtal, svarar på frågor och ger ett friskare intryck. Så vännerna ser nog inte den gradvisa försämringen så tydligt som jag gör. Såna gånger blir jag också lite osäker på om jag bedömer rätt. Skulle nog vilja prata med någon som är specialist på demenssjukdomar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar