Varje tisdag kl 10 träffas fd.kollegor från Ånestadsskolan i Vidingsjö. Det har vi gjort i 18 år! Min idé från början. Roligt att fortfarande ha kontakten. Vi har alltid mycket att prata om både under promenaden och när vi fikar. Nu får jag gå varannan tisdag och det var inte i dag. Blev tung i sinnet. Skäms för att jag reagerar så, men den beskurna friheten irriterar ibland.
Fick en bok häromdagen. "HUR SKA JAG ORKA?" En bok om att vårda en anhörig, skriven av Lars Björklund. Den recenserades förresten i lördagens Corre. Innehåller många kloka tankar omkring detta att vårda en anhörig. Tror att även anställda i åldringsvården skulle ha glädje av att läsa den.
Nåväl jag fick inte gå i skogen i dag, men nästa tisdag har jag erättare härhemma!
Tomt är att Olle och jag inte har något att prata om längre. Inte mycket i alla fall. Detta är nog det värsta, att åldrande och sjukdom förstör personligheten. Den Olle jag levt med i snart 60 år är borta. Han är tyst och ointresserad av det mesta. Men nöjd och tillfreds lyckligtvis.
Vi har hem-tjänst här flera gånger per dag. Glada, positiva och oumbärliga är dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar