Egentligen känner jag glädje och tillfredställelse över att jag kan ha Olle hemma. Känns som en meningsfull uppgift även om arbetsmomenten som hör till är nog så triviala. Laga mat, ge mediciner i rättan tid, hålla kissflaskan, tvätta och tvätta samt städa lite. Jag är inte duktig på det sistnämnda jobbet. Brukar påstå att jag har städallergi när jag löser korsord mitt i dammsugningen.
Tog promenad med Olle i rullstolen. Lite svårt med trottoarkanter men jag fixade det.Tog i! Det var varmt och soligt. När vi kom hem satt vi på trappan och drack kaffe. Stackars Olle fick allt kaffe över jackan, men den är redan tvättad! Och kaffestunden var härlig.
Kl 18 kom Eva med sin cykelkejtring. En mycket god paj och härlig sallad. Lite vin till. Det blev som en riktig fest. Vi försökte få med Olle i samtalet, men han var tyst, han som tidigare i livet varit pratsam, ibland
för pratsam. Svårt att acceptera sådana påtagliga förändringar. Jag får träna på att se sanningen i vitögat och inte blunda för fakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar