Vilken utveckling vi, som är gamla nu, har fått vara med om. Teknisk, ekonomisk och kunskapsmässig. Minns min fascination när vi fick vår första radio. Min fråga: "Var finns den som pratar?" Svaret " I Stockholm". Förstod inte att det kunde vara möjligt. Så långt bort!
Vi hade ingen telefon, ingen bil.Men eftersom det var så i de flesta familjerna i byn, var det inget vi reagerade på.
När jag har värmen på i bilsätet brukar jag tänka på kvinnorna i min barndom. Mamma och mormor och tre mostrar. Och dessa kalla, snörika krigsvintrar, när de tog sig fram med spark eller skidor. Vad de måste ha frusit! När värmen smeker rumpan där i bilen, skäms jag.
Att vi var fattiga var heller inte så tydligt för oss barn. De flesta hade det likadant.Och ingen blev retad för att inte ha rätt kläder, alla fick ta det som fanns.
Och så har åren gått och utvecklingen har accelererat. Mobiler, datorer och tekniska nyheter i mängd. Känns som det går för fort ibland. Men samtidigt är det ju fantastiska hjälpmedel, och roligt att hinna vara med om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar