Läste just mitt förra inlägg. Det slutade....i stället för att få tiden att stanna gäller det att smycka dess flykt.
I dag har jag varit hos frissan. Klippt och färgat. Det är en så härlig känsla att bli både fin och ompysslad. För mig är detta att smycka tidens flykt. Har alltid varit fåfäng men det fick jag inte vara när jag var barn. Det var en synd tror jag. Jag hade så stripigt begiefärgat hår. Ville ha lockigt. Hade några plåtpappiljotter som jag ibland la under kudden. Eftersom jag låg i en säng i köket där även föräldrarna sov fick jag vänta tills de lagt sig. De hade en utdragbar pinnsoffa. När det blev tyst, och jag trodde att de sov, tog jag fram papiljotterna, blötte hårtofsarna lite med hjälp av ett vattenglas vid sängen och snodde fast pinoredskapen. Inte lätt att sova, men liten böj på håret blev det.Mamma och de tre mostrarna hade åsikter om min fåfänga. Men pappa sa : "Det är det evigt kvinnliga" Rätt åt dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar