I dag har jag varit ute på vift! Först skogspromenad med Vidingsjögänget. Vi var inte så många i dag, men både under promenaden och fikastunden hade vi som vanligt goda samtal. Tänk så värdefullt detta är, att ha kvar kollegor som nära vänner efter alla år! Under många år var även Olle med eftersom vi har jobbat på samma skola. Det känns sorgligt att han sitter kvar hemma när jag åker iväg. Fast det är nog jag som känner den sorgen. Olle tycks ha glömt hur mycket han tyckte om att träffa dessa vänner varje vecka. I dag hade han med hjälp av en trevlig ung dam från Carema ätit frukost och var nöjd när jag kom hem.
På eftermiddagen hade goda vännen Kerstin bjudit mig och fyra andra väninnor på kaffekalas. Och Kerstins man, som är en av Olles bästa kompisar, kom hem till Olle. Utan att vara orolig kunde jag alltså ha några jättehärliga timmar med kära vänner. Känslan inom mig är glädje och tacksamhet för värdefull gemenskap.
Eftersom de styrande i samhället har satt landets gamla på "undantag" är det viktigt att vi själva håller fanan högt, känner oss betydelsefulla, är stolta över våra erfarenheter och vår sociala kompetens. Nödvändigt är det att vi håller oss informerade om politikernas bristande omsorger och lägger oss i samhällsdebatten. Vi gamla ska höras och synas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar