I går blev inget skrivet. Var helt enkelt för trött. I dag är det alla helgons dag Ville åka till minneslunden i Vreta Kloster där en älskad vän har sin viloplats. En vän som betytt mycket för mig och hela familjen. Hon dog i augusti förra året och lämnade ett stort tomrum. I morse gjorde jag en " minnenas ruta" på köksbordet med bilder på mina och Olles föräldrar och på de syskon som dött. Där fick min väns bild också stå. Och där har jag haft tända ljus hela dagen.
När Olle somnat efter frukosten åkte jag till Vreta Kloster med ett ljus. Det är nervöst att lämna Olle ensam, men han sov fortfarande när jag kom hem.
Jag har varit ute och räfsat löv under äppelträdet. Flera gånger i timmen tittar jag in till Olle när jag trädgårdsjobbar. För att känna mig trygg.
När jag skriver märker jag att nästan allt jag gör är på något sätt relaterat till Olles sjukdom. Men det tänker jag inte på när jag går här och pysslar med det som behöver göras. Rådande situation börjar bli normalläge. På gott och ont. Får ju inte glömma att jag har ansvar för mitt eget liv också, och att jag kanske ska ha tid och kraft kvar för egna upplevelser. Nåväl, eftersom jag själv bestämt att vi ska ha det så här så kämpar jag på. Så småningom kanske jag måste hitta andra lösningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar