I går blev inget skrivet. Vet inte om jag åstadkommer något i dag heller. Trött, inte av att arbetsuppgifterna är mig övermäktiga. Mer en känsla av vanmakt. Är det någon mening med att all min tid och all min kraft satsas på att Olle ska vara hemma och vara nöjd. Jag känner ju ofta tillfredsställelse över att jag är frisk och orkar med detta. Men hur det blir i förlängningen är ju ovisst. Men OK jag satsar på Olle så länge han behöver mig och är nöjd.
I går var jag inne på IM för att köpa träd som en minnesgåva. IM har ett så fint projekt i Himalaja. Där planteras träd på stora områden. Jorderutionen dämpas, och eftersom det ofta är fruktträd renderar detta också till att människorna får frukt, som tas till vara och blir stöd i försörjningen. De byar som får denna hjälp är till stor del tibetanska. Tibetanerna har ju i långa tider flytt sitt invaderade land och många är bosatta i Nepal och Indien. Hos dessa människor har IM ett välfungerande, långsiktigt biståndsarbete. Dalai Lama , som, när han besöker de nordiska länderna alltid har kontakt med IM, är tacksam för all hjälp denna organisation har givit hans folk. Oj! Det här kan jag skriva hur längs som helst om! Jag är imponerad av det biståndsarbete som IM utför och som jag i många år fått delta i. Nu, när jag är bunden hemma, saknar jag det arbetet men jag är glad för den tid jag fått vara med.
Det bästa som hänt i dag är att jag tillsammans med sonen Claes har varit till Ullstämma avfallsstation med släpkärran full med skräp. En känsla av befrielse är det att slänga bort så´nt man ej behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar