Berättarafton. Vad är det nu då? Det började i Vidingsjöskogen. Tror att jag redan talat om att vi är ett gäng pensionerade kollegor från Ånestadsskolan, samt några andra vännner, som varje tisdagsmorgon går en promenad och fikar tillsammans.. I 18 år har detta fungerat. Antalet deltagare växlar, men det är alltid en god stämning och det blir många samtal. En tisdag gick jag tillsammans med Christel Danielsson och frågade henne lite om hennes uppväxt i Tyskland under och efter kriget. Det hon berättade gjorde att jag tänkte: "Det här borde alla få höra".
Och så blev tisdagsvandrarna och några till inbjudna till vårt hem på Filaregatan en måndag i januari 2009. Vi var ca 20 peroner och vi greps alla av Christels berättelse.
Att vi skulle fortsätta stod klart. Och en måndag varje månad ( uppehåll vid jul och sommar, gamla lärare har en invand lov-rytm) har vi sedan lyssnat till fantastiska, tankeväckande, intressanta och roliga framställningar.
För Olles skull har träffarna alltid varit här hos oss, men kakan till kaffet har någon i sällskapet fixat. Ett underbart sätt att umgås och ta del av varandras upplevelser.Ja, det här är ett av mina bästa "påhitt"
För Olle blir det ett roligt avbrott i den stillasittande vardagen. Trots att han sällan deltar i samtalen efteråt, ser vi att han njuter av att se gamla vänner, och att inte vara utanför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar