Den lilla semestern blev innehållsrik. Fredag: Trevligt party med trevliga vänner.Toppen! Lördag: Olle ringer. Han är arg, vill hem. Bilresan lite jobbig på grund av dimma. Ska till barnbarnet Johanna och hennes man och barn. En härlig familj som jag älskar. Adventsmarknad i byn, stor tillslutning, loppis, våfflor, sång och musik. Yngsta barnbarnsbarnet Molly 3½ år är frontfigur i småbarnskören, hon sjunger bra och har lagt beslag på micen så hon hörs över alla! Meddelar vårdhemmet där Olle är att jag inte har mottagning på mobilen så Olle kan inte nå mig. Söndag.Sovmorgon, skogspromenad, fina pratstunder.Efter god middag bilresa till Skövde.Där sjunger barnbarnet Joel i en musical i Konserthuset.Fin föreställning och Joel är duktig. En upplevelse! Jag behöver inte köra själv vilket är bra eftersom jag är på främmande vägar och kvällen är mörk. Måndag:Hemresa på fm. Gillar att det är 120 km största delen av vägen mellan Jönköping och Linköping. Använde farthållaren och kom hem utan problem.
På em kom Olle med färdtjänst. Han var inte glad! Hade varit på ett fruktansvärt tråkigt ställe. Ska ALDRIG dit mer.
Vill inte tänka framåt. Hur ska det bli? Just nu, när jag skriver kan jag inte känna någon glädje över min lilla utflykt. Måste jag stanna hemma i fortsättningen........Det kanske är bäst.................
Kära Margit!
SvaraRaderaGläd dig åt din lill-semester! Olle är inte i den form vare sig fysiskt eller psykiskt att ni kan fortsätta med det liv ni haft i decennier. Hans nuvarande form får honom att reagera som han gör, med ilska och besvikelse, men du måste börja förstå, att det hör till bilden. Att den reaktionen kommer du att bli tvungen att möta inte bara en gång till, utan gång på gång. För vad är alternativet om du inte bryr dig om dig själv ALLS? Tror du att det gynnar Olle i längden? Gynnar det er relation? Det är så uppenbart för oss alla, att du bryr dig väldigt mycket om Olle, men också om den relation ni har. - "Sätt dig över" det han uttryckte vid hemkomsten. Väck det positiva som finns för honom här och nu.
Kram!
Helmi