I morse kändes allt hopplöst. Orkar jag en dag till? Grått, tungt och utan solglimtar. En ung man ur hem-hjälps-teamet stannde och pratade en stund. Vilken hjälp det kan ge! Jag fick nya krafter. Tack Hampus!
Senare i dag har Olles läkare från vårdcentralen varit här. Kändes så ovanligt och nästan otroligt att få läkarbesök i hemmet. Samtalet med henne blev både informativt, innehållsrikt och hjärtligt. Vi pratade om mediciner och om hela sjukdomsbilden.Hon var mycket ärlig mot Olle. Sa:"du är verkligen sjuk, du har hjärtproblem, trånga kärl, demens och så har du bara ett ben." Bra med sanning. Vi är nu lovade uppföljning och fler besök i hemmet. Så beroende vi blir av hur människor förhåller sig till oss när vi är i trångmål! Tack snälla dr Susanne, vill jag utbrista.
Lämnade Olle en stund för att posta ett brev. Skyndade mig hem, men jag kunde ha tagit det lugnt, för när jag kom hem satt Olles kusin här. Helt underbart att Olle har vänner och att de bryr sig.
Jag fick en sen 80-årspresent: Tomas Tranströmers samlade dikter. En riktig önske-present!
Nu blir det en dikt innan jag somnar.
En dag fylld av tacksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar